Rosor och ros..

Veckan har rusat fram. Mycket tid har vi ägnat åt Väntjänst. För oss en viktig uppgift.

Vi har hjälpt olika medmänniskor då de varit på läkarbesök.

Det är inte lätt att ensam komma till det stora sjukhuset. Förstår att det kan vara både förvirrande och förvillande. Ser och hör man då dessutom dåligt är det dubbelt problematiskt.

Kanske är man dessutom "illa gående" som skåningen S säger.

Det är då vi kan vara behjälpliga.

Så skönt det är att sedan efter läkarbesöket, i väntan på färdtjänst, samtala

om vad doktorn egentligen sa. Kanske vi måste repetera och förtydliga.

Resan med färdtjänst kan ibland bli lång, en sträcka på några kilometer kan bli mil.

Rosen på bilden är en Peace ros, tehybrid som egentligen kom fram på trettiotalet och då hette något annat men som 1945 av förklarliga skäl fick namnet Peace.

I vår trädgård är den gammal och knotig. De första blommorna står på kärestans födelsedagsbricka i juni och en av de sista står på min bricka i oktober. I vår ska jag klippa den hårt så den blir lika fin i år igen. Kanske planterades den på 40- talet. Vad vet jag? Vår trädgård är från tidigt 1900-tal. Vi har bara fått äran att äga och vårda den de sista 10 åren.

Rosen ägnas alla trevliga och hjälpsamma chaufförer som vi träffat under veckan och som på alla sätt hjälpt oss.

Till något helt annat. Hur kan Tv göra underhållning av att någon är en usel bilförare.Skrämmande! Tacka vet jag På spåret.

Kvällens middag blir Biff Rydberg med senapscreme. Kocken trivs i sitt kök, som jag idag fått låna för att koka citrusmarmelad. Marmeladen blev härlig besk-söt.

En annan slags pytt.

och stavningen går framåt mot Stuttgart.

Lisa

Fem smutsiga små fingrar.

En fin söndagsförmiddag.

Började med att vi deltog i en gudstjänst (i TV) från Göteborg.

Tro var det centrala budskapet. Avslutningsorden om " snuttefilten" stärkte mig i min

enkla barnatro. Tack Lasse.

Blev glad när kära vänner var i bildrutan. Känner längtan efter er.

På vår promenad till kolonin fick vi se vintergäcken blomma i vinterlöven.

en endaste liten snödroppe hälsade också på oss.

Mina älskade murgrönor lyste upp så fint, nu vill jag allt putsa på dem lite, och häcken nog behöver den beskäras i vår också.

Julrosen, Helleborus niger, tittar också fram under löven.

Kratta lite skulle också vara roligt. Lite kallt om händerna kanske.

Fröpåsarna tittar på oss och undrar när blir det vår tur.

Ja, det kliar verkligen i fingrarna en sådan här dag.

Trivs när de välmanikyrerade naglarna ( nåväl !) är smutsiga av jord.(eg skitiga)

Kärestan tycker att jag är hialös, det är ju bara januari ännu.

Vår lilla vackra stad längtar nog också till våren, trots att en del soffor och skulpturer blivit

instickade, ännu en konstform.

Katten Sisa sitter i fönstret och tittar ut. Tänk om....

Boisekatten hade idag ett stort rivmärke på kinden. Fick ligga på värmedynan i stugan

för att kurera sig.

På spåret denna vecka gick färden till Capri. Lidos har nu gått halvägs dit. Vi längtar efter den fina utsikten och Blå grottan. Det gäller att lägga på ett kol.

Vi tänkte åka tåg genom Europa, finns det någon som kan tipsa oss om en sådan resa.

Lite söndagspytt från Lisa

CYKELJAZZ

Om man lever tillsammans med en kvinna där stavgången slukar många timmar i veckan.
Hur fylla ut alla ensamma stunder? Faktiskt inte så svårt för mig. Jag älskar också att
motionera men stavgång ligger inte för mig. Däremot bestiger jag gärna en spänstig stålhäst
och susar fram på vägarna där fartvinden smeker kinderna. Det är godis för både kropp och själ.
Men Lisa stavgångsrundor visar sig bli längre och längre ju närmre Capri de kommer. Fler
ensamma timmar. Då plockar jag fram mina jazzskivor. Alltsedan jag som tonåring cyklade
tre mil till Hbg och inhandlade min första jazzplatta som var West end blues med Louis Armstrong har jazzen varit min favoritmusik. Jazzmusiken har ett sagolikt gung som vibrerar i
hela kroppen och skänker välbefinnande. Som ensam lyssnare äger jag dessutom själv volymknappen och kan då dra på hur hårt jag vill.
Så länge jag har min cykel och en trave jazzplattor kommer jag att klara av de ensamma stunderna när Lisa går sin stavgång.

Utan att ha tagit ett enda stavtag så skall jag följa med till Capri.

S

Italienska för nybörjare?

Nu händer det igen.
I brevlådan dimper det ner tips om vårens kursutbud från bildningsförbunden.
Samma fråga.
Vilken kurs skall det bli?
Ja vet!
*Italienska för nybörjare. Är ju på väg till Capri.
Språk är ju egentligen inte min grej. Får se.
*Data. Undrar om det finns så många kurser som jag behöver. S gick för något år sedan en datakurs för skräckslagna. Undrar om han inte blev än mer skräckslagen.
*Fortsättningskurs i växternas latin. Finns inte. Tyvärr. Var en mycket trevlig och lärorik kurs.
*Bokcirkel låter bra.
*Knyppling.Nej inte för mig, inte heller klädsömnad eller tovning.
*Akvarellmålning är verkligen givande. Har gått ett antal. Får bli i sommar under äppleträdet med grannarna som är så duktiga.
*Förarbevis. Nej, det borde jag gjort för längesedan.
Tror inte det blir någon kurs. Vill inte, nu när våren närmar sig med stormsteg!
Har prickat in föredrag på Trädgårdssällskapet och Koloniföreningen, så har jag ju "Rebeckorna".
Jag väntar till hösten, då mörkret lägrar sig.


Rosen på bilden heter Madam Hardy, en vit ros, Damascener, med en litet grönt öga.
Doftar så ljuvligt. Blommar i juni några intensiva dagar. Helt oemotståndlig.
Har vänner som reser långt för att dofta och njuta av denna skönhet. Hos oss placerad på stugans baksida intill komposten. Allt kläder en skönhet eller hur?

Lidos gick idag 10600 steg i ett underbart väder, länge sedan vinden var sydostlig.
Nästa vecka är vi framme i Frankfurt. Undrar vad våra käraste då hittar på?

Kvällens meny blir kycklingvook. Mycke grönsaker och frukt lite kött. Kocken är i full färd, jazzmusiken, The Andrews Sisters, underhåller honom.
Ännu mer pytt.
Lisa

Ring så spelar vi och knäckebröd.

Gårdagen ägnades åt bak.


Knäckebröd med varierat utseende men god smak, som sedan serverades med gott smör till välkomstdrycken.

Enkelt att baka ,om än lite mjöligt.


Runt omkring i landet talade folk med Lasse om saker som stod dem nära. Väder och vind naturligtvis. Lördagssysselsättningar. Blandad musik.


Jag tillhör den årgången där mycket av tekniken är kaosartat.
Hade på ett USB -minne läst in ett stort antal bilder, som skulle visas på DVD.
Allt fungerade på eftermiddagen, men på kvällen,med gäster,var allt så problematiskt.Tyvärr.
Vår bilder från koloniåren får vi se vid ett annat tillfälle.
Kvällen blev ändå rik på gemenskap.



Tack ni alla " Kvaddtjejer" vid strålade samman med på stavningen i fredags.
Tonåringarna var så glada och pigga. Jag kände en lätt längtan tillbaka till yrkeslivet.
Snälla , hälsa på oss när vi möts i vår lilla stad.



Så här gjorde jag brödet.

½ paket jäst

2 dl vatten

2 msk matolja

salt +lite socker

5-6 dl mjöl efter tycke och smak( jag använde fint rågmjöl + havrekli+vetemjöl )



250 grader cirka 4 minuter

Lite pyttipanna så här på söndagseftermiddagen, i morgon stavar vi hela gänget igen.

L

Vad är det som går och går.......?

Ja säg det.

Lovade för länge sedan ge en bakgrund till varför vi stavar.

LIDOS ( D och L använder detta namn när vi ordnar små resor.)

D gästar idag och berättar!

Stavgången har fört oss två i Lidos samman. Vänskapen började för flera år sedan med koloniföreningens boulspel.När hösten kom och boulspel och koloniliv tog slut började vi med stavgång i pensionärsföreningen två gånger i veckan.

Bra motion som passade oss som gillar att vara ute.

Vi ökade på och går själva en tredje, ibland en fjärde gång i veckan.

När vi köpt stegräknare fick vi iden att ha ett mål att gå till.

Valet föll på Capri en vacker ö med fin natur.

Fin natur har vi varje gång när vi går utmed Sundet.

Ibland lugnt och bara små krusningar mot stranden och andra dagar stora vågor med vita gäss.

Klara dagar ser vi grannlandets huvudstad och den stora nya bron.

Vid dis och dimma är ön osynlig.

Längs med "linjen"möter vi många som liksom vi motionerar.

Det är joggare, cyklister, hundrastare och dom som tar en långsam strandpromenad.

Efter artiklar i lokaltidning och veckotidning har vi blivit lite lokala kändisar och många är det som hejar på oss och vill prata och fråga...är ni framme snart?

D.

Tack D.

Efter var tionde mil lägger vi undan pengar, för som ni förstår planerar vi resa till Capri när vi

gått dit.

Tänkte ta med våra män på resan , dom hejar ju på oss ständigt och håller grytorna kokande.
L

Svaret kommer senare.

På spåret igen.........

Min barndomsstad var en av Oldsbergs TV resmål igår.



Torget var sig likt. Parken kände jag också igen. Ån slingrade sig som en orm genom
staden precis som så för snart 50 årsedan.

Förra sommaren upplevde sambon och jag några dagar i staden med omnejd.
På cykel. Turistbyrån lånade välvilligt ut cyklar.

Vi gjorde en nostalgitripp på gator och stigar. Jag hade mycket att berätta för S.

När vi kom till byarna någon mil utanför staden, höll jag nästan på att prata kull honom.(som vanligt tycker många)

Där var mitt första utflyktmål på cykel, saft och mariekex,

och där bodde kusinerna som också hade en egen gris i vedboden,

karusellen, där vi lekte "fånga mössa" var bort, men ängen fanns kvar

Tre barndomshem fick han också se,

klätterträdet hade blivit riktigt högt.

Badsjön, smultronstället, lilla ön där vi tältade,

vid bäcken där jag fick min första öring, träffade jag en kvinna som visste vem mina föräldrar var.


Glädjen på denna cykelstur var stor och rik. Barndomsminnen, bilder, dofter,färger.

Jag är förändrad, mycket har hänt i livet, dock var så mycket sig likt.

Förunderliga dagar fick vi uppleva i min första stad,där knallarna hade sin hemvist.

Stort tack S för att Du orkade med att lyssna. Den 5 mil långa cykelturen påverkade inte Dig.


L