så kan det gå....

Minns ni Gösta Ekman i Morrhår och ärtor?


Gjorde ett försök att efterlikna honom, slant på en matta, fick en sjuarmad ljusstake med ljus över mig och avslutningsvis ett bord. I som var med blev förskräckt men jag bara skrattade,

såg det lustiga i situationen.


Fick hjälp upp. Kände stor tacksamhet då allt i kroppen var helt.





Så därför.... kunde jag i dag fortsätta vandringen. Solen sken så vackert över ön, vinden tog i säkert 14 sekundermeter.Ljuset fanns där och både kropp och själ mår bättre. Att kunna få röra sig är en stor nåd. Vi som går har en ålder mellan 67 - 85 år.




Ibland pratar vi mycket och får del av varandras livshistoria, lika ofta går vi tysta i våra egna tankar. Ofta blir det inte så djupa tankar, idag funderade jag dock kring ordet sanning ,dock inte i motsats till lögn. Tankarna kom med anledning av något jag varit med om. Sann mot vem?

Kommer nog finnas mer tillfällen till reflextion över detta, vi går snart igen.





Har fått nya skor till stavarna, nu letar vi sponsorer till våra vanliga promenadskor.

Känner du någon?



L