lördag 7 februari 2009

Blott en dag..

Äntligen är han då född M o J:s son. Grattis!

Ett barn, ett livstidsengagemang.

Hur många steg kommer inte dessa små ben att gå. Våra 10000/dag är väl en droppe i havet.

Så mycket omsorg ett barn behöver och vad mycket glädje det ger.

Mor och far finns där alltid trots att blöjbytets tid är över.


En av sönerna 40++, har under ett antal år haft det svårt. Arbetslös akademiker, djup nere i skorna.
Vi har på många sätt försökt stötta. Telefonsamtalen har blivit många och långa.
Nu är glädjen stor, 2009 bjöd på ett jobb i grannlandet
Telefonen går fortfarande varm men nu av hopp och förtröstan.
Vi gläder oss med honom och finns där.

Dottern har också haft tuffa år, där har far varit en stötta.

Vi skall inte tala om minstingen 30+ som i mors ögon aldrig blir stor. Finns där alltid i tankarna.
och som hör av sig när vi behövs.

De två äldsta går på räls och har alltid gjort. Där finns vi framför allt som barnvaktshjälp.

Mycket kär och rolig uppgift.

Dessa underbara diamanter våra sex barnbarn.

Två av favoriterna kommer nästa vecka. E firar sitt första sportlov hos farmor och tar på tåget med sig lillasyster och mamma. Vi ser fram mot dessa dagar.

Farmor kan du koka potatissoppa till mig var dagens fråga.

Livstidsengagemanget hoppas jag vi får fortsätta att ha så länge vi kan.

.....ett ögon blick i sänder,bara.

Ingen pytt idag. (Undrar om På spåret redaktionen känner till vår stavtur, vårt nästa mål är Strasbourg)

Lisa

Inga kommentarer: